En viss förbättring

Det är lustigt hur snabbt en led kan bli bättre. Efter sprutorna i fredags kan jag helt plötsligt gå som en normal människa, utan att behöva tänka på vartenda steg jag tar. Höfter, fötter och händer är fortfarande risiga men bara för att knäna känns bättre (inte helt bra så klart) så blir jag som ett litet barn på julafton, jag har fullständigt skuttat fram idag, och då har jag ändå gått en hel del, men jag tog varje steg med ett stort leende ;)
Jag har inte påbörjat cellgifterna än, jag bad att få lite betänketid, men om jag mår så här bra nu över endast två knäleder så skulle jag väl vara toklycklig över att inte längre ha ont någonstans alls.