Han är så fin…

…fast det är väldigt skönt att han får springa av sej på dagis oxå. Han är den värsta klätterapan jag träffat, och tycker bara att det är roligt när jag säger ifrån. HA HA, ljuder han lyckligt när han tagit sej upp till stående på vårt gamla vingliga vardagsrumsbord, jag försöker få honom att förstå att detta inte är ok samtidigt som jag ser att Olle får pressa tillbaka skrattattacken. Lätt att inte själv börja skratta då…
Men en vacker dag hoppas jag att pojken inte längre står på bord och stolar, och förstår att man kan göra sej illa. Det dröjer väl dock till han är 25.

20121015-230631.jpg
Pappas keps passar fint.
20121015-230710.jpg

20121015-230725.jpgNyduschade myser vi i soffan :)